Lucia

Hej på er!!

Det ar ju verkligen läge sedan jag, Ingibjörg skrev några rader. Men här är jag iallafall :)

Äntligen, äntligen har jag jullov i hela tvåa veckor. Jag kan inte fatta att detta är verkligt och inte än dröm. Jag har ju inte varit ledig i över ett och ett halvt år. Förmodligen har jag glömt bort hur man gör.

Men det var inte därför jag tog mig tid för att skriva lite, utan jag ville dela med er av min äldste sons scen premiär. Ja min Kasper har under hela november och halva december månad deltagit tillsammans med Sól (hans kusin) i en barnkör för övning inför Lucia.

När det var dags för den stora dagen förvandlades han till en underbar stjärngosse. Gud, vad söt han var med sin långa strut och stjärnan i högsta hugg. Han hade svårt för att koncentrera sig där då han stod bredvid en pepparkaksutklädd liten flicka med ett fat fullt med pepparkakor. Han var bara tvungen att fråga pepparkakan om han fick smaka på bara en kaka från hennes fat. Men kakorna var tydligen till för åskådarna så han fick ingen. Allt detta snack pågick ska ni veta under koncertens gång :) Tur att han (för typ första gången i sitt liv) pratade tyst så att det inte störde. Jag hörde dock allt (satt på första rad) och skrattade tyst för mig själv. Tillslut blev han lite ledsen då han inte fick någon kaka och kom och satte sig i min famn.

Jag var så stolt över min underbare falsksjungande, vackre stjärngosse. Jag är övertygad om att han var den vackraste stjärngossen i världen just denna luciadag.

Jag såg mamma kyssa tomten

Så här gör Ingibjörg när Ella inte är här och håller ordning på henne.

Justice League Reykjavik

Grande, Grande

Jag vet, jag vet. Men varje liten framgång måste förstoras upp.

Sova hela natten

Jæja, nu har julsnön kommit till Reykjavik. Jag hoppas att den ligger kvar. Vädret är minst sagt lite lynnigt här.

Som farmor och farfar, afi og amma vet så har Ingibjörg och jag alltid legat hos våra barn tills de har somnat på kvällarna. Visst är det mysigt men det har också gjort att en stor del av kvällen gått åt till att bli pillad på ögonfransarna (Kasper) eller knipen i dubbelhakan (Leo). Men nu, nu tror vi att vi hittat en metod som lär dem att somna själva.

Med Kasper var det inga problem, han verkade vilja bi av med oss och tycker det är skönt att somna själv. Han skall förvisso kissa fjorton gånger innan han somnar men han vill verkligen somna själv. Vi läser en bok ger honom en stor kram och sedan går vi ut från sovrummet.

Det visade sig även vara ganska lätt att få Leo att gå med på att somna själv, och att ligga kvar i sin säng hela natten. Vi gjorde en liten egen variant av Anna Wahlgrens metod ”Sova hela natten”. Kolla länken här: www.annawahlgren.com . Den fungerar förvånande väl.

Skillnader i politik

Jo, jag kan allt om multiplikatoreffekter och efterfrågepolitik. Och antagligen är det rätt att stimulera ekonomin. Men det är ändå intressant att notera hur olika islänningarna och svenskarna reagerar när deras politiker böjar prata om stimulanser och underskott.

När den isländska staten tar miljardlån för att klara sig ur sina direkta och akuta trångmål börjar folk protestera för att de inte vill skuldsätta sina barn. När den svenska regeringen väljer att spendera 23 miljarder mer än de utgifter som reda lagts fast i den ordinarie budgeten skriks det på mer, mer, mer.

Jólaball

Hemmadag

Minst en dag i veckan försöker jag ha barnen hemma från dagis. Jag är ju ändå hemma. I fredags var Kasper, Leo och jag ute och lekte i trädgården hela dagen. Vi kom förvisso inte ut förrän klockan 10 för Kasper har lärt sig av sin kusin att barn inte får vara ute när det är mörkt. Regeln är egentligen tänkt att gälla på kvällen men Kasper tycks vara en framtida polis och tolkar ”lagen” strikt ordagrant.

Notera Leos hyllning till svensk 80-tals-TV.

Arbetslös i Reykjavík

Bildtexter:

1) Lämnar på dagis. Klockan är 8.50 och alla är pigga och glada
2) Utanför universitetsbiblioteket (det ligger i mörkret bakom mig). Dags för lite hjärngympa
3) Framför bibliotekets Keynessamling. Jag läser för att förstå hur en teori som verkade motbevisad av verkligheten för 30 år sedan helt plötsligt är den senaste trenden. Och ja just det, på tal om den svenska debatten: jag tror inte att en effektiv politiskt ekonomi är en funktion av antalet medieutspel per vecka.
4) Kaffe på Mál og Menning. Min hjärna är otränad och klarar inte så långa träningspass just nu.
5) En promenad nere i stan. Jag tror att bilden är tagen på Grettisgata.
6) I det här blåa huset bor Biggi, min partner-in-arbetslöshet. Han var inte hemma just då.
7) Centralbanken: En styrränta på 18%, en inflation på 17,1 % och en valuta som förlorat nära 70% mot Euron på ett år. Bra jobbat David (nejdå, jag är inte bitter)
8) Väder och vind …och lite mer vind
9) Parken som jag brukar springa i
10) Städskrubben, är man hemmaman så är man

Morgon

Vår morgon börjar vid 7 när barnen väcker Ingibjörg och mig. Därefter startar en lååååååångsam process som slutat lite innan nio när jag lämnar på dagis. Så här ser det större delen av tiden.

Morgondopp

I morse, efter att jag lämnat barnen på dagis, gick jag och badade. Ett bad skall ju i regel inte hamna bland ens mer exotiska minnen. Men det gör det här.

Det är 5 minusgrader i Reykjavik och halv tio när jag klev ner i vattnet var det bäck mörkt ute. Att då bada utomhus i dryga 40-gradigt vatten är en underlig upplevelse. På relingen var det is och i strålkastarnas ljus såg man ångan stiga ut i mörkret.

Det finns saker här som jag kommer att sakna jättemycket.

Dessvärre har jag inga bilder. Det är förbjudet att ta med sig kamera.

/Marcus

Försök till pizzabak!!

Ja en eftermiddag bestämde vi oss för att göra hemmagjord pizza. Pojkarna var uttråkade här hemma och då är det bäst att involvera dem i matlagningen... trodde vi!

Kasper satta på allt pålägg och Leo åt upp det så fort Kasper hade satt på det. Detta resulterade i en...ja klen och påläggsfattig pizza.

Men glada blev dem :-)

Besök hos barberaren

Barnen har förvisso varit hos Salong Ella ett par gånger men nu var det premiär hos en frisörska som inte bjöd föräldrarna på middag efteråt.

Det gick riktigt bra. Inga tårar bara nyfikenhet.

Fotbollsträning

Nu har Kasper börjat spela fotboll i organiserad form. Att kalla det för organiserad form är antagligen att ta i men han spelar i alla fall med andra barn och har två tonåringar som tränare. Klubben heter Þróttur och de tränar varje lördag mellan 10 och 11 på en gymnasieskola här runt hörnet.

Det är en underbar, för att inte säga underhålland, syn att se 20 fyra- till sexåringar springa runt på en fotbollsträning.

Timmen börjar med uppvärmning i form av lekar som alla barnen känner igen. Det är olika varianter av tafatt-lekar. Kasper, som tillhör de yngre i gänget, skruva blygt på sidorna av sin alldeles för stora fotbollströja men social som han är deltar han snart för fullt i leken.

Efter lekarna får alla barnen varsin boll att öva sig med. De skall ha bollen så nära kroppen som möjligt för att sedan stanna helt utan att bollen rullar i väg. Det går sådär och föräldrarna förvandlas från åskådare till bollkallar.

Den sista halvtimmen av träningen delas de in i lag. Lagen klär sig i liknande västar, ställer sig på varsin planhalva, tränaren kastar in bollen……..och cirkusen kan börja.

Alla barn springer i en stor klunga. De skjuter på allt som rör sig och om inget rör sig så skjuter de helt enkelt i luften. Det spelar ingen roll var du skall göra mål. Det spelar ingen roll vem som är i ditt lag. Poängen tycks vara att springa så fort du kan och skjuta allt vad du orkar i den riktningen du råkar röra dig för tillfället.

Förra veckan lyckades Kasper skjuta bollen så att den gick högre än pappa. 1000-0 till honom!

Oftast kommer målen till då alla missar bollen som då sakta, sakta rullar in i nätmaskorna, för målvakten är upptagen med att dividera om färgen på hans strumpor med en av sina försvarsspelare.

Med andra ord, det ser ut som vilken allsvensk match som helst.

Bara så att ni vet

Det snöar i Reykjavik

Jag och min timeing

Vad är det som händer? Inflation på 14%, en valuta vars värde nosar på 15 svenska kronor och förstatligande av banker. En dag kommer jag att kunna skriva en bok om att ”Jag var där”.

/Marcus

Språkliga brister

En dag i förra veckan var Kasper lite ledsen när jag lämnade honom på dagis, så jag ringde efter en timme för att fråga om allt var OK. Eftersom jag tycker att jag blivit rätt duktig på isländska nu tog jag hela samtalet på mitt nya språk.

Jag sa, på isländska "Hej, jag är Kaspers pappa. Han var lite ledsen i morse och undrar bara om han är gladare nu."

Det var i alla fall vad jag trodde att jag sa. Men det var det inte. För förskolläraren svarade tålmodigt "Oj, vad bra att du ringde. Hoppas att han kryar på sig. Kommer han i morgon?"

Se där, tillbaka till ordboken.

Här är lite lekplatsbilder.

Dagis

Hamraborgin, det nya dagiset!

Nu har båda pojkarna börjar på dagis. Kasper har varit där i två veckor och Leo lille började idag. Kasper har varit så trött på att hänga hemma med bara lillebror och pappa och är överlycklig över att ha börjat. Vi var förberedda på en trött och trotsig Kasper efter dagarna men så har det inte blivit. Visst har han varit trött men inte det minsta jobbig. Han har inte hittat en ny bästis men umgås lite med alla. Personalen är tydligen himla glada över hur lätt det har gått för honom att komma in i gruppen :-) Som förälder blir man himmelsk lycklig över att det går så bra.

Jag var som sagt med Leo på sin första dag idag. I början var han lite blyg men log och log mot personalen. Personalen verkar vara helt underbar på småbarnsavdelningen. Riktigt mjuka och glada personer samtidigt som de håller hårt på rutinerna vilket bara är bra för de små liven. På Leos avdelning finns det bara en som är lika gammal. Här på Island ar det nämligen vanligt att barnen lämnas till dagmamma under sitt första år. De flesta barn börjar när de är mellan 9 och 12 månader. Sedan ar de hos dagmamma till ca 2 till 2,5 år, först då är det dags för dagis. Eftersom Leo har syskonförtur fick han plats lite tidigare än vad som brukas.

Hela dagis grejen känns bara så himla rätt. Kasper har nog behövt den här långa pausen under sommaren och Leo är verkligen, och då menar jag VERKLIGEN redo för dagis. Drömmen vore om han kom hem på dagarna trött och lugn efter en rolig dag på dagis. Men jag vet inte ifall det ä något man kan hoppas på tanke på all den energi den unge mannen bär på :-)

Dagiset har en egen hemsida. Där hittar man bilder, matsedel och dylikt: www.hamraborgin.is/ . Jag gissar att 50 % av bloggens läsare (dvs 2 av 4) inte förstår isländska men det kan vara roligt att se på bilderna ändå. Så en liten snabbguide: Myndir = bilder. Kasper går på en avdelning som heter Grenihlíð och Leo på Furuhlíð. Kusin Dagur är på Birkihlíð. Det finns bilder på alla tre om letar lite.

/Ingibjörg

Arg Leo - Glad Leo