Inom ekonomisk teori pratas det ibland om något som på engelska kallas för ” the endowment effect”. Den skall illustrera att jag värdesätter ett föremål högre än ett annat bara för att det förstnämnda är mitt. Krasst uttryckt säger den att jag skulle kräva ett högre pris än inköpspriset om någon skulle vilja köpa mina grejor. Prishöjningen är det emotionella värdet jag sätter på en mina grejor, bara för att de är mina.
Det låter helt irrationellt och ologiskt men dock inte helt osant.
Jag märkte av ” the endowment effect” den 15:e juli 2008. Dagen då vi packade upp våra grejor. Den meningen skall läsas med betoningen på ”våra”. VÅRA grejor.
Den 17:e maj packade vi ner vårt hem i Lund och först två månader senare såg vi det igen. Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket, men det gjorde jag visst.
Det infann sig ett slags lugn när man gick runt bland ting som tillhörde en själv och inte någon annan. Sådana triviala saker som att använda sin egen, smått sönderbrända, stekspatel gjorde matlagningen roligare. Det är kanske bara vanan som skapar trygghet eller så är det något djupare men jag är i alla fall glad att Ingibjörg övertalade mig att vi inte skulle hyra möblerat i Reykjavik.
/Marcus
Det låter helt irrationellt och ologiskt men dock inte helt osant.
Jag märkte av ” the endowment effect” den 15:e juli 2008. Dagen då vi packade upp våra grejor. Den meningen skall läsas med betoningen på ”våra”. VÅRA grejor.
Den 17:e maj packade vi ner vårt hem i Lund och först två månader senare såg vi det igen. Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket, men det gjorde jag visst.
Det infann sig ett slags lugn när man gick runt bland ting som tillhörde en själv och inte någon annan. Sådana triviala saker som att använda sin egen, smått sönderbrända, stekspatel gjorde matlagningen roligare. Det är kanske bara vanan som skapar trygghet eller så är det något djupare men jag är i alla fall glad att Ingibjörg övertalade mig att vi inte skulle hyra möblerat i Reykjavik.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar