söndag 31 augusti 2008

Arg Leo - Glad Leo




Berjamó









Hösten kom tidigt till Reykjavik. Med hösten kom bären.

Jag är uppvuxen på asfalt och bär är något som dyker upp i kakor och tårtor, om man har otur. Men i Reykjavik flyter asfalten ihop med naturen på ett otvingat sätt och då tycks det naturligt att även stadsråttor börjar plocka bär.

Sagt och gjort, familjen tog bilen och körde i hela fem minuter för att hitta vilda bär i vild natur. Vi hittade ett vackert ställe med fullt av blåbär. Kasper stortrivdes och tyckte det var ett stort äventyr. Och jag är mycket stolt över mig själv för att faktiskt legat på knä och pillat av blåbär från buskar, och uppskattar det.

Men bär är små. Lika små som ettåringars tålamod med svårtrampad terräng. Så fångsten, eller vad det heter, blev inte så stor. Upplevelsen var i så fall desto större.

/Marcus

tisdag 12 augusti 2008

Kasper-konstnär












En dag hade vi lagt vår kamera på ett lättåtkomligt ställe. Kasper såg sin chans. Men istället för att förstöra visade han sin fallenhet för abstrakt konst

Att packa upp







Inom ekonomisk teori pratas det ibland om något som på engelska kallas för ” the endowment effect”. Den skall illustrera att jag värdesätter ett föremål högre än ett annat bara för att det förstnämnda är mitt. Krasst uttryckt säger den att jag skulle kräva ett högre pris än inköpspriset om någon skulle vilja köpa mina grejor. Prishöjningen är det emotionella värdet jag sätter på en mina grejor, bara för att de är mina.

Det låter helt irrationellt och ologiskt men dock inte helt osant.

Jag märkte av ” the endowment effect” den 15:e juli 2008. Dagen då vi packade upp våra grejor. Den meningen skall läsas med betoningen på ”våra”. VÅRA grejor.

Den 17:e maj packade vi ner vårt hem i Lund och först två månader senare såg vi det igen. Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket, men det gjorde jag visst.

Det infann sig ett slags lugn när man gick runt bland ting som tillhörde en själv och inte någon annan. Sådana triviala saker som att använda sin egen, smått sönderbrända, stekspatel gjorde matlagningen roligare. Det är kanske bara vanan som skapar trygghet eller så är det något djupare men jag är i alla fall glad att Ingibjörg övertalade mig att vi inte skulle hyra möblerat i Reykjavik.

/Marcus

måndag 4 augusti 2008

fredag 1 augusti 2008

Skógar








Förra helgen var vi i Skógar på släktträff. Det var svärfars släkt (på moderns sida) som samlades för att fira Bjarnis mormors 100-årsjubileum.

Den här typen av släktträffar förekommer inte i Sverige vad jag vet, och inte någon annanstans heller för den delen. De är en företeelse typisk för ett land där man har koll på sin släkt 8-10 led bakåt i tiden, om inte mer.

Släkten, eller som i det här fallet, någon gren av släkten väljer ut en plats på den isländska landsbygden där de skall spendera en helg tillsammans. Sedan kommer de från landets och världens alla hörn för att fira sin gemenskap och sig själv. De sover i tält eller husvagn, på hotell eller vandrarhem. Det spelar egentligen ingen roll för man är ändå utomhus nästan hela tiden………..oavsett väder om jag förstod dem rätt.

Platsen för den här släktträffen var mycket väl vald. Skógar ligger en liten bit från havet, precis där bergen skjuter upp nästan 180 grader för att så småningom bilda två glaciärer.

Uppenbarligen har den här delen av landet en gång för länge sedan legat under vatten. Det skall förklara den plötsliga skiftningen mellan platt jordbrukslandskap och snöklädda berg.

Höjdpunkten i naturlandskapet är två vattenfall, vars namn jag varken kan stava eller uttala. Vid det ena finns det en slags buckla i berget som gör att man kan gå in bakom vattenfallet.







Mamma och pappa, om tiden räcker till och vädret inte är för kast så tycker jag att vi skall åka dit när ni kommer och hälsar på.

Släktträffen själv var mycket trevlig. Alla var glada och välkomnande och jag fick tillfälle att öva min knaggliga isländska.

/Marcus